jag kan inte fortsätta straffa mig för den jag var, och det jag gjorde. Och jag vill inte be om ursäkt längre, till någon. För att det räcker inte
hur mycket jag än vill och önskar, kommer jag aldrig få någonting i det förflutna ogjort
för att det är förflutet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar