Jag
ska
bränna
dina
broar,
fälla
dina
träd

för
att
du
andas
som
om
livet
vore
ditt

Hur ska jag kunna se dig när du är för mig blott en tanke
En flyktig historia med start där kärlekens groddar naklas
Jag skulle kunna vart du, du jag. Jag skulle kunna levt det liv du lever
gått i dina skor.
Är vi lika, du och jag
inuti & utanpå
När jag ser mig i spegeln, ser jag då dig?
Eller är jag bara de reservdelar som inte passade din kropp,
som inte fick plats
Jag lever bara i en spegelbild av det liv du aldrig fick uppleva

jag kan inte fortsätta straffa mig för den jag var, och det jag gjorde. Och jag vill inte be om ursäkt längre, till någon. För att det räcker inte
hur mycket jag än vill och önskar, kommer jag aldrig få någonting i det förflutna ogjort
för att det är förflutet

Du låg i min famn
och du var döende
precis som jag
men jag visste att någon utav oss måste kämpa
för att hålla den andre uppe
Det är ett lagspel
du passade bollen till mig
och jag sköt den
i mål
jag räddade dig
men all uppståndelse
över att du kunde andas själv igen
gjorde att vi glömde bort
att jag låg kvar med mina tomma armar, som inte längre höll dig vid liv
och kippade efter andan
även jag glömde bort.
ända till sista andetaget
då jag insåg att jag lidit lika mycket som du
då jag insåg att bollen jag passat till dig
hade du låtit passera


Och jag andades ut
blundade
rädd över vad som skulle hända nu
jag hörde någon skrika
och jag trodde jag blev skrämd
för min kropp ryckte till
och något for plötsligt in i mig
och ut
och sedan in igen
Jag kände hur jag växte
för att sedan sjunka ihop
och mina ögon ville inte längre stirra sig
blind på det svarta inuti
De mötte ljuset igen
Och där stod någon
och tro mig
det var inte du
Någon annan hade kommit
och lyckats med det
som du inte gjort på 17 år
Någon annan hade fångat den boll du missat
och jag vet inte om han siktade
eller om han ens sköt
men bollen for i mål
det var ett hårdare skott än mitt.
Men det spelar ingen roll
det viktiga är, att jag kan andas igen
och det viktiga är, att jag förlåter dig.

Jag brukar se på migsjälv i spegeln och tänka
att det bara är en spegelbild.
Att allt bara är upprepningar av vad som redan har hänt.
Men inte längre, inte nu. För faktiskt så är ingenting längre som förut. Och det är bra, det är det verkligen.

Men vad som plågar mig är att du inte ser det
Och inte heller förstår du
- men vem är jag att klandra andra?
Du förstör mig.Jag förstår faktiskt inte alltid varför,
men det gör du.

Vad är det egentligen du säger
Att det är jag som har missuppfattat
att det är jag som tar livet på för stort allvar
och förbiser allt det roliga.


Att jag ska hata dig, är det vad du vill
Förlåt att behöva göra dig besviken
men du har misslyckats.
Men än finns det tid.
För allt är möjligt, är det inte så
Var det inte så du sa när du talade om oss

Tack mina kära, och farväl.
Jag fick för mig att ni var rosa och mjuka,
men ni var röda.

Can you teach me how to dance real slow?
I want to move to the rythm of the music
not too fast,  neither to tedious
I want it just as perfect as we used to be

Vi är inte små barn längre och jag tror inte längre på att om man bara lever utan att riktigt bry sig så blir man lycklig tillslut.
vem vinner utan kamp
vem kan vara lycklig utan att ha förtjänat det

Har jag övergett dig,
liksom jag har blivit övergiven av alla andra.
Har jag underskattat
de band som vi var bundna kring?
Är bundna kring
och kommer alltid att vara.


Som en syster,
eller en bror
har du varit för mig.
Och jag har alltid älskat dig,
beundrat dig,
sett upp till dig.
Trots att jag aldrig blev lik dig,
så var du en föreblid för
en förlorad själ

Jag kommer och hälsar på dig när jag... när jag? när det

Ofta är jag bara dryg.
Söt och snäll javisst, men vem har påstått att det är den jag är?
Du är den enda jag inte kan vara sådär ironsikt irriterande och drygt jobbig emot.
jag gillar det.
För egentligen är jag ingen pajas, egentligen är jag en liten flicka som älskar att krypa upp i famnen hos sin älskade. få sitt huvud pressad mot hans bröst. Höra hjärtat.

Vi ser det inte och vi kommer förmodligen aldrig att inse det, men vi har aldrig varit bra på att leka fåglar och våra redskap kommer inte att hjälpa oss i framtiden utan snarare bara försämra våra chanser till överlevnad.

Stjärna som faller blir till någons önskan blir till någons död blir till någons förtvivlan blir till en dröm som aldrig var menad att överleva men blev gödd på vägen av lust och ett hjärta som talade om kärlek och ett evigt liv. Talade om den tiden då människan talade trädens språk, och då vi utan ord kunde förstå och älska varandra villkorslöst. Då fåglar var bevingade varelser som vi såg på från marken - och inte sånt vi tävlade mot om vem som kunde ha mest total mängd luft under sina vingar. Då vi inte behövde sväva tusentals meter ovanför fast mark för att bekräfta vår existens
en gång i tiden hade vi faktiskt en chans att överleva

Alla talade endast om för mig att jag levde,
utan något konkret bevis.
Du har blivit den som visat för mig att det alla alltid har sagt var sant.
Därför vet jag att detta är sanning.
Du blev sanningen för mig.

- Jag dör nog ensam.
- Du har ju mig.
- Du kommer att lämna mig någon gång.
- Jag älskar dig.
- Du kommer att sluta älska mig.
- Nej, jag lovar. Vad kan jag göra för att du ska tro mig?
- Tatuera in mitt namn under din vänstra bröstkorg, ovanpå hjärtslagen.
- Det är meningslöst.
- Vad menar du?
- Ditt namn är redan ingraverat under huden, i mitt hjärta.

Du leker så oskuldsfullt. Smeker konturerna med spaden och slätar ut varje jack. Gör du fel bryter du ner det för att åter bygga upp det igen - ännu bättre, ännu större och ännu vackrare. Med precision använder du en pinne för att få till detaljerna, muren, fönsterna, plattorna på taket. Du bygger en vallgrav runtom och förser den med vatten och med pinnar bygger du en vindbrygga. Snäckor du hittat på stranden fäster du på muren som din egna symbol för slottets vapensköld. Du vill att det ska vara felfritt, perfekt! och du vill kunna se på ditt slott med tanken att "detta är det vackraste sandslott jag någonsin byggt."


Du reser dig och beskådar ditt mästerverk, ler nöjt. Plötsligt lyfter du foten och placerar allt du byggt upp under dig. Din fot krossar slottet och bryter åter ner det till dess ursprungliga form. För det är just vad det alltid har varit och alltid kommer att vara, ett stycke sand som du vet att du kan komma tillbaka nästa dag för att leka med om du så behagar, och kanske kan du då bygga ett ännu mer spektakulärt mästerverk! Du lämnar endast kvar ett avtryck i sanden innan du vänder ryggen till och går. Vackert blev det, men du kan inte bestämma dig för om det var värt varken tiden eller mödan.

Jag ser på dig genom fönstret, där utanför står du med dina vänner.

Det gör så förbannat ont i mig , i mitt hjärta - osäkerhet och hopplöshet. Rädd för att ångesten ska bryta ut, äta upp mig, det orkar jag inte med idag, verkligen inte. jag känner mig så värdelös, håll borta tankarna låt dem inte ta dig.


jag vill spy

och jag vet att det är från dig och jag vågar inte titta efter för att: att titta efter vore för riskabelt och kanske för naivt och inte alls så förståntigt för jag är rädd för att se och jag är rädd för att veta och jag är rädd för att veta att jag vet och ibland när jag tittar på stjärnorna och funderar över dig så jämför jag dem med oss och det jag kommer fram till vid sånna tillfällen är bra saker och dåliga saker och roliga saker och tråkiga saker och kanske andra dåliga saker och kanske ofta ganska mycket mer bra saker också och jag ser din stjärnbild och jag ser inte din stjärnbild och jag ser din stjärnbild igen men då ser den ut på något annat sätt än tidigare och ibland så blir den bara finare och mer beundrandsvärd och mycket mycket mer full av energi från kärlek och ibland så stannar den kvar just där den stod minuten innan och den gör så för att mina ögon ska få frestas och få viljan och för att jag ska känna en pirrande känsla och värme så att sökande ögon ska fortsätta söka och jag hatar pms och jag vet att jag använder alldeles för många och ibland och jag är rädd för att veta att jag vet och sanningen är att jag vet. Men jag älskar dig.


It's my own cheating heart that makes me cry