Vi ser det inte och vi kommer förmodligen aldrig att inse det, men vi har aldrig varit bra på att leka fåglar och våra redskap kommer inte att hjälpa oss i framtiden utan snarare bara försämra våra chanser till överlevnad.

Stjärna som faller blir till någons önskan blir till någons död blir till någons förtvivlan blir till en dröm som aldrig var menad att överleva men blev gödd på vägen av lust och ett hjärta som talade om kärlek och ett evigt liv. Talade om den tiden då människan talade trädens språk, och då vi utan ord kunde förstå och älska varandra villkorslöst. Då fåglar var bevingade varelser som vi såg på från marken - och inte sånt vi tävlade mot om vem som kunde ha mest total mängd luft under sina vingar. Då vi inte behövde sväva tusentals meter ovanför fast mark för att bekräfta vår existens
en gång i tiden hade vi faktiskt en chans att överleva