Vet varken upp eller ner just nu och har svårt för att bestämma mig för om de tankar som ständigt centrifugeras i mitt huvud är sanning eller om det är något som jag bara hittat på i förbifarten. Har aldrig förstått hur man ska kunna veta något sådant. Men vem borde bry sig egentligen? Jag är gladare och närmre någon känsla av lycka än jag någonsin varit tidigare, jag känner mig tillräckligt trygg men ändå inte inträngd. Men ändå kan jag inte hjälpa att jag undrar hur du mår, att jag känner skuld över att du sa att du aldrig kommer låta någon komma så nära inpå igen och ångest över att jag ljög för dig.