Det fanns en tid då sandslott och älvor var allt bra mer än verklighet för mig, men jag kan inte längre minnas hur orden smakar i min mun och inte heller hur det kändes när sanden sakta sipprade genom mina fingrar. För nu har sanden runnit bort och älvorna har inte längre någon borg att bo i. Så jag sätter mig ner i det tomma glaset, tar ett djupt andetag och låter tystnaden fylla tomrummet. Om ingen vill lyssna ska jag inte låta ekot från förr klinga mot dessa kala väggar.