Jag har en sjukdom. Jag är nog döende. Jag trampar vatten medan jag väntar på provresultatet. Jag önskar att jag kunde slippa. Jag vill veta för
att inte veta är nog värst. Att dö eller att få en chans att leva vidare. Att uppskatta livet mer än någonsin tidigare. Att kunna stänga sin dörr utan rädsla för att bli inlåst, men det
kanske bara är ett test. Kanske bara en dröm. Kanske kommer jag ha glömt bort allting imorgon eller kanske får jag full poäng på provet. Kanske får jag inga alls.
Imorgon börjar medicineringen. Imorgon är jag en annan människa. Imorgon har jag sovit för lite, lycka eller olycka vet jag inte. Imorgon vet jag om jag är ett sårbart rådjur eller en hårdhudad noshörning men
idag är jag bara en människa på flykt. Idag sitter jag tyst och väntar. Idag vet jag inte skillnaden på rädsla, lycka och lättnad. Idag meddelar sjukhuset om hålet i mitt hjärta läker själv eller om jag måste sy.
Jag hatar att sy.