söndag 27 januari 2013

Att leva vidare. Att finna ro igen och känna lycka för att jag var älskad av dig. Att skrattas för nya stunder och glädjas åt det som varit. Att vilja existera för att det är vad du hade velat. Att vara starkare än smärtan och andas sina givna andetag.
Att dö. Att mista förmågan att ta upp syret från mina lungor utan dina andetag mot mitt hjärta. Att gå i ide på livstid, inte finna någon anledning till att någonsin vakna upp igen. Att bli besegrad, nedslagen till botten, kättjad vid jordens varmaste mitt.
Att aldrig bli sig lik igen. Att varje skratt kommer från en avlägsen plats och inte hjärtat. Att varje yttrat ord blir en plåga. Att alltid söka någonting nytt men aldrig stanna längre än till sommarens slut.
Om varje dag är ett liv för dig är mina sekunder en evighet, framför mig finns ingenting och det som ligger bakom mig vet jag inte längre hur man stavar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar