torsdag 28 februari 2013

Känner mig förlorad i en värld där omgivningen snurrar medan jag själv står still. Det finns många människor som säkert skulle lyssna och säkert skulle de bry sig mer än jag förväntar men hur ska man våga öppna upp sig för någon när varje yttrad känsla kan vända om och slå tillbaka rakt genom bröstet. Kanske är det anledningen till varför man låter en tår släppa taget från käkbenet; man vill inte men man måste. Önskar att det var all rädsla i själen som pressats ihop och försvinner från kroppen genom en stilla tår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar