Detta liv en skör spindelväv fäst vid grindarna till ett annat världskrig var det tröstpris jag fick, jag tackar och tar emot
ler och nickar. Undrar varför ingen förstår att det är denna framtid som bär de största förutsättningarna till oändlig kärlek.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar