"And what time can't solve, you have have to solve yourself"
...

Jag blinkade till, vände inte ens bort ansiktet utan det svarta infann sig bara en kort sekund. Det är ett löst kast men ändå ett försök, jag kanske klarar av den här ensamheten ändå.
Nu smeker sommarbrisen mina klänningsben och jag är en del av er. Välbehaget fyller min kropp, gör mig något lyckligare på insidan.