Du sa till mig:
Om du kommer klara av att vara den enda som tycks försöka, om du är villig att lägga din energi på det och om det är värt allt så kämpa. Slåss till det sista.

Drömmar flyger
som molnen på himlen
sommaren tar slut

När skolgårdens gräs
får chans att växa klart
ska jag andas ut

När isen sakta smälter, droppar ner från taken och lämnar pökar längs fasaden. När påskfjädrarna bländar oss med sina intensiva färger och när du vaknar varje morgon till fåglarnas kärleksförklaringar så gråter jag.

Ingen har gett mig ett hjärta av sten och inte heller en bunden själ. Jag knyter mina skor och gråter mina tårar, torkar bort mitt smink för då har inget hänt.

Nu fast
Nej
Fast trampar
Tramp tramp damp tramp
Nu fast ändå aldrig
Densamma
Faller bort och tynar i takt till
musiken är det enda som finns fast
Nej
Fast gnuggar
Hjärtan faller
fritt.
Slåss, fäktas, skriker och trampar
Vatten fryser
Även om solen gassar och molnen
Ej finns
Där är slutet.

När din borg förvandlas till en spinnande boll och du slungas mot väggarna i ryslig fart. Din kropp blir täckt av blod, inte för att du gör dig illa utan för att väggarna är täckta av koagulerade rester. Du minns smärtan du la ner för att bygga dessa ogenomträngliga murar. Röda tårar som offrats för att aldrig någonsin blöda igen. Men nu sitter du i ditt hörn byggt av inget annat än värmesugande stenar, med kroppen täckt av färgen från ditt förflutna. Du trodde att det här var din räddning men du vet inte längre vad som är värst.

Om livet är en gåva vi bara fått till lån, till vem är det då jag ska betala min skuld

Jag ska bygga mig en borg av stenar jag själv karvat ut med mina slitna naglar, fästa dem med det blir jag spillt. Måla dem med fjädrar från mina egna vingar, färg gjord på pressade citroner och krossade hjärtan. Men min borg får ingen dörr. Vinden kommer vina genom det valv där den plåtslagna porten akulle ha stått, passera genom salarna med sin isande kyla ända fram till våren. Men vintern är lång i år.