Fick ett slag i huvudet när jag sakta började inse att jag inte kan pausa mina känslor och att den rädsla som har grott i mig sedan barnsben fortfarande finns kvar där inne.
Det skrämmer mig, men jag dör inte. För det spelar ingen roll hur mycket mina revben bänds, hur mycket mitt hår slits eller hur månge gånger jag vart nära på att spy upp mitt hjärta, så länge de inte går sönder.

Äh, det löser sig. eller hur? ja, det är klart att det gör det. det var ju vad jag sa. att det var okej med mig.
Om jag kommer sakna dig? Ja, det är klart. Om jag kommer vilja träffas så fort du kommer hem? Ja, det är klart. Om jag kommer duscha med stålull för att försöka gnugga bort ångesten som jag alltid får vid såna här tillfällen vare sig det gäller dig, mig eller någoting annat?
Ja, det är klart.

Så i två veckor får du bli den jag snabbt scrollar förbi i vänskapslistan. Orkar inte se dig för jag vet inte hur mycket av det du faktiskt gör som du sedan kommer berätta för mig, och ärligt talat: det stör mig.

Earlier in my life: my greatest wish was to satisfy you, to get myself to fit your requipments, expectations and hopes. It should never have been that way.

Why did I not understood;
what I should have wished for was that you wanted me, without having to change who i was;
I should have wished for you to know how bad it felt when you always said "almost perfect";
I should have wished that I could be myself with you, without trying to keep something trapped.
I should have wished you to love me enough to let me go.

Can we leave the past behind us, there is nothing left to respect from those days. We laughed, but we lied. We loved, but we cried. We had our shiny days full of happiness and hope. Whatever happened to those hours, minutes, seconds that we shared - you know they will always be carved in my soul.
Let us grow apart now - as we always were ment to do. I want to keep the memory of you as my lover, my deliverer..  That's the part of you that I want to remember, forget everything else  that might have happened between.

You know we don't have love anymore, keep it that way and do not try to replace the lost part with anything else.