Äh, det löser sig. eller hur? ja, det är klart att det gör det. det var ju vad jag sa. att det var okej med mig.
Om jag kommer sakna dig? Ja, det är klart. Om jag kommer vilja träffas så fort du kommer hem? Ja, det är klart. Om jag kommer duscha med stålull för att försöka gnugga bort ångesten som jag alltid får vid såna här tillfällen vare sig det gäller dig, mig eller någoting annat?
Ja, det är klart.

Så i två veckor får du bli den jag snabbt scrollar förbi i vänskapslistan. Orkar inte se dig för jag vet inte hur mycket av det du faktiskt gör som du sedan kommer berätta för mig, och ärligt talat: det stör mig.