Kanske var det tur att den meter jag var tvungen att falla istället blev en mil, kanske var det tur att den säng som skulle fångat mig istället blev ett oändligt hav. Och kanske var det inte annat änn tur att den fallskärm som var menad att rädda mig i fallet istället blev en snara kring min hals.
För fallet gav mig vingar, havet gav mig gälar och det blod som rusade upp i mitt huvud fick mina ögon att öppnas upp för att se.
onsdag 18 juli 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar