Får inte men vill
inte ändå.
Sårbarheten är det värsta näst efter
rädslan.
Utanför
fönstret skiner solen.
Jag vill inte ändå
kan jag inte låta bli att önska.
En gång bara
två.
Egoismen är det värsta näst efter
kärleken.
Jag ser på dig med en blick full av avund-
sjuka människor ser på mig.
De vill va som ja stå som ja gå som ja men de förstår inte att jag är högst upp på toppen
näst efter dem.
Utanför fönstret skiner solen
bakom molnen.
Det är inget jag kan se men man kan alltid önska
att regnet låter morgondagen gro.
fredag 7 september 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar