När din borg förvandlas till en spinnande boll och du slungas mot väggarna i ryslig fart. Din kropp blir täckt av blod men inte för att du gör dig illa utan för att väggarna är täckta av koagulerade rester. Du minns smärtan du la ner för att bygga dessa ogenomträngliga murar. Röda tårar som offrats för att aldrig någonsin blöda igen. Men nu sitter du i ditt hörn byggt av inget annat än värmesugande stenar, med kroppen täckt av färgen från ditt förflutna. Du trodde att det här var din räddning, men du vet inte längre vad som är värst.