Smärta är bara svaghet som lämnar kroppen. Bort med allt.

Jag har en sjukdom. Jag är nog döende. Jag trampar vatten medan jag väntar på provresultatet. Jag önskar att jag kunde slippa. Jag vill veta för
att inte veta är nog värst. Att dö eller att få en chans att leva vidare. Att uppskatta livet mer än någonsin tidigare. Att kunna stänga sin dörr utan rädsla för att bli inlåst, men det
kanske bara är ett test. Kanske bara en dröm. Kanske kommer jag ha glömt bort allting imorgon eller kanske får jag full poäng på provet. Kanske får jag inga alls.
Imorgon börjar medicineringen. Imorgon är jag en annan människa. Imorgon har jag sovit för lite, lycka eller olycka vet jag inte. Imorgon vet jag om jag är ett sårbart rådjur eller en hårdhudad noshörning men
idag är jag bara en människa på flykt. Idag sitter jag tyst och väntar. Idag vet jag inte skillnaden på rädsla, lycka och lättnad. Idag meddelar sjukhuset om hålet i mitt hjärta läker själv eller om jag måste sy.
Jag hatar att sy.

Det är torsdag idag är det torsdag
jag vet det är 21 minuter kvar till fredagen
Det är nog redan för sent nu vad ska jag ta mig till.

Var rädd om din fyrfota vän, för en anka kan vara dens mamma som simmar omkring i en damm, just när solen tittar fram...

Jag är fast i en dvala
finns ingen väg ut jag vet det.
Slåss med kudden i min sömn
Jag borde aldrig ha tvivlat.
Jag kommer aldrig att vakna
när jag dör har jag klarat bossen och jag kommer till nästa värld.
Andra fiender att slåss mot och svampar i nya former
den arga solen kommer vara där jag vet det.
När jag sover fäktas jag med bananer
det gör så ont och jag blöder.
Sprider skalen runtom mig blir till landminor för mina fiender och för
alla andra.
Det är deras blod jag andas jag vet det.
Jag sitter fast i röret jag kommer inte upp någonting måste blocka min väg
vadvadvadvad jag vet inte vad