Jag hoppas att du aldrig läser detta. Känner mig som en desperat barnunge och det är det sista jag vill, egentligen.
Jag vill knacka på din dörr, krama dig så hårt som jag aldrig någonsin gjort, lägga en pokemonboll med en pikachu i i din brevlåda, be på mina knän att komma tillbaka till mig, rista in ditt namn under min fot så att du följer mig vart jag än går. Jag kommer aldrig hitta någon likvärdig dig, har levt i tjugoett år och inte ens träffat någon som påminner om dig.
Vad har jag gjort? Vad fan har jag gjort?! Jag vill skrika ut alla sorger men jag vet att det skulle ta en evighet. Jag vill inte leva utan dig. Jag ville alltid glädjas åt att ha dig som min bästa vän och pojkvän. Jag ville att du skulle bli pappa till mina barn. Jag ville bo tillsammans med dig och spendera varje dag jag har tillsammans med dig. Men jag sumpade allt.
Jag kan inte vakna imorgon.