Jag skriker nu, jag gråter, jag stampar i golvet och jag slänger färg runtomkring mig. Jag är besviken på dig.
Jag ville slå dig, skrika åt dig, sparka dig på kuken och fråga vad fan du håller på med. Stoppa ner ditt huvud i toaletten och spola. Fråga hur det smakar, hur det känns. Om du gillar känslan av att vatten strömmar in genom näsan. Sätta dig i ett tomt badkar och tvinga dig att äta papper tills du hittar tio meter bly, sedan ska du berätta för mig varför. Varför sätta sig i ett badkar och äta papper tills man hittar bly? Varför?Jag ville göra dig illa, jag tänkte att kanske skulle du då förstå, men ärligheten i dina svar gjorde mig stel. Jag hade hoppats att du skulle svara annorlunda, eller kanske bara trott att du skulle göra det. Att du, trots att du förstått att jag redan visste svaret, gjorde ett sista försök till att skyla mig från sanningen och inte behöva göra mig besviken.Men kanske känner du mig tillräckligt bra för att veta att jag skulle tro din lögn.Gör inte såhär mot dig själv.