Det där med kärlek verkar bara vara hokuspokus. Vem snurrar sin trollstav snabbast och vem uttalar orden korrekt, hur länge varar en förtrollning aldrig för alltid. Din groda blir en prinsessa igen och när hon inser att hon kan få precis allt hon önskar i denna värld får du stå ensam igen och du har glömt det visst har du glömt bort att hålla reda på vilken mugg som gömmer pärlan.

Gör ingenting alls om du hoppar från broar och ärrar dina ben, det är bara ett liv du låter sippra mellan dina fingrar. Du kommer tyna bort ändå tillslut varför göra smärtan lång och värför låta hjärtat känna lycka när det inte spelar någon roll om hundra år

Om det bara du bara var jag kvar skulle jag ta dig hålla dig lita på dina ord aldrig tvivla nej jag skulle aldrig vända dig ryggen aldrig aldrig ta dig idag.

Detta liv en skör spindelväv fäst vid grindarna till ett annat världskrig var det tröstpris jag fick, jag tackar och tar emot
ler och nickar. Undrar varför ingen förstår att det är denna framtid som bär de största förutsättningarna till oändlig kärlek.

Jag behöver dig men spelar det någon roll. Dina lungor andas någon annans luft och inte min, var lämnar det oss? Vi är två separata själar med uppenbart skiljda viljor tankar åsikter och mål. Imorgon har du nått toppen av ditt evighetsberg och jag hänger snäppet under dig, fångar de prioriteringar och värderingar du tappat på vägen. Jag ska slå in dem i ett fint paket med sidensnören och guldbrodyr, elda upp det och låta askan spridas över din grav.

Någonting gick sönder, jag kunde höra hur det knakade som torra kvistar i ditt bröst. Jag vet jag vet jag kände det med,
jag ville ligga bredvid dig stryka handen över ditt hår sjunka in i din själ, låta dig veta att det bara var jag och alltid kommer vara jag du ska aldrig ha någonting att oroa dig över aldrig någonsin ska du behöva uttrycka den smärta som finns inom dig med ett entonat skrik.